Nytt år, nya tankar och 30-årskris. Kanske inte en kris, men det känns lite som ett nytt medvetande. Som att man faktiskt tillslut blev vuxen, och insikten om vad man bör prioritera i livet plötsligt daskar till en i bakhuvudet, och faktiskt har ett och annat vettigt att säga. Att man kanske inte bör gå runt och älta gammalt, utan leva för dagen, och för framtiden. Och försöka låta bli att påverkas av tidigare motgångar i livet. Som den lärde en gång sa, "man lär av sina misstag" och mitt störta misstag i livet är nog att jag låtit motgångar påverka mig för negativt. Kan det vara så att det just är sådana insikter som gör att man kan kalla sig vuxen? Men ändå trivas med att vara vällustigt barnslig ibland, sjunga högt på gatan, dansa loss på sin arbetsplats, hitta på hyss..? Känner mig nog helt enkelt säkrare på mig själv än vad jag någonsin gjort förr. Inte på ett odrägligt sätt. Utan just mer insiktsfullt.

Annars är jag mest less på vintern just nu. Satt tidigare idag på jobbet, och lät solen värma ansiktet lite på baksidan. Man får ändå känslan av att varmare väder och ljusare dagar är på gång. Något jag är tacksam för. Något jag behöver.

Att lyxa till det lite

Kände idag för något gott på maten. Så när man iallafall skulle ner och handla kände jag att en bakelse nog skulle sitta på sin plats. Bakelser är ofta en synonym för trevliga stunder, konversationer, sällskap och annat. Hur många köper en ensam gräddbakelse? Vad tänker kassörskan? Jag var naturligtvis tvungen att köpa två. Två stora, svulstiga budapestbitar, troligen med extra fett. Endast för att kassörskan inte skulle se tecken på ensamhet. Eller ens misstänka det. Varför gör man så? Kunde inte låta bli att samtidigt som hon slog in de två svullbitarna tillfälligt drömma mig bort, jag avbröt henne när jag kom till kassan, hon sa nåt grinigt i sin mobil, kan det ha varit till hennes man? Skinnet i henns torra läppar hade skrynklat sig ordentligt, som om hon sög på något riktigt surt, och hon såg ut att förbanna både mänskligheten och de snören hon halvhjärtat och rätt löst knöt runt den lilla papplåden märkt "coop extra". det var nog rätt synd om henne igentligen. Hon hade nog andra drömmar i livet. Inte i realtid, men i dåtid. Nu hade hon nog gett upp, och det såg lite ut på hennes ansikte att den enda glädjen hon hade kvar var att förbanna det mesta i hennes väg. Tror hon helst hade velat slå ihop mitt lilla sorgliga paket med en cigarettfimp i mungipan, slänga det på disken, mitt i en utandning torrt säga "29 spänn", fortfarande med finpen i mungipan. Istället gav hon mig ett konstlat leende som mest såg lite skrämmande ut, men känslan uppvägdes av de två sorgligaste ögonen jag sett på länge. I den stunden kände jag att hon troligare skulle tillbringa kvällen i djupare ensamhet än vad jag skulle göra. Jag ville nästan säga till henne "-Den ena biten är till dig, kom förbi vid halv sju, jag har kaffet klart" ........
Men så gör man ju inte. Inte i sverige. Där går var och en hem till sitt. Hem till sin familj, sin ensamhet, oavsett självvald eller inte, eller sitt öde. Jag kan inte låta bli att fundera på hon hon sitter där hemma ensam. Med en bit budapest, eller med två.

tvätt av hund.

Jaha. Mest jobbat. Det står en tvättmaskin i hallen, skuren. Fick en ny av en arbetskamrat, det var ju snällt. Det han inte sa var att den stått med en halv död hund i ett förråd i ett år. Mitt hem luktar lik och helvete.
Igår körde jag den med två liter ättika i nittio grader. Det enda som hände var att mitt hem blev fullständigt ointagligt, ögonen rann hela natten, och jag kommer troligen inte vara snuvig det närmaste halvåret... Luftburen ättika kan nog jämställas med någon form av dödsgas.
Så. Idag gick vi påan igen. Tanken var då att klorin borde ta död på både den bittra ättiksdoften som nu var lagomt blandad med död halv hund, och på något sätt neutralisera odören.
2 liter. Nittio grader. 1½ timme.

Mitt hem luktar nu som en vätbomsolycka i ett badhus.

Och forfarande död hund.

Blåljus

Finns det något roligare att ligga bakom en kollega, slå på blåljusen och med full siren och fullgas jaga honom körandes en BMW, medans byggarbetarna stannar upp och gapar, och truckföraren, som satt sport i att blockera vår provkörningssträcka, för att det faktiskt är HANS arbetsområde, HANS arbetsplats, HANS rätt att vara just där, Nu satt han där i sin truck, och var millisekunden ifrån att skita på sig av nervositeten av att se blåljusen närma sig, som den värsta sortens migrationsinspektör... Jävel. Vad man har det bra ibland...

Bitch!

Bloggjäveln blev låst av blogger som trodde det var en skräp-blogg. Tack som fan. Vilket förtroende för mig som person... När man tar sig tid, kraft, och anstränger sig till sitt yttersta för att skriva nåt som ens är läsbart.

Söndagen var en bakfylla. Resten av veckan har det ju varit jobb. Varit trött som fan. Även om jag äör väldigt trött, så känns ändå aldrig mina arbetsdagar som en börda, jag antar att det är bra. De går för fort dock, och jag skulle gärna vilja ha lite mer tid över till annat än just jobb. Träffa lite folk, make new friends. Jag har vänner, men ibland känns det som om min telefon är den tystaste av dem alla. Eller så är det så att jag har en annan typ av vänner, vänner som man inte behöver tala med varje dag, som man talar om vettiga saker med. Delar mer med, och inte bara smörjer varandras dynga i ansiktet var gång man talar. Det känns ju iof. rät bra.

Fredag i morgon. Blir en lugn helg, sexveckan nästa vecka. Då behöver man vila lite innan. (sexveckan innebär att jag går upp halv fem för att orka vara på jobbet sex, inget annat)

Träffade Caroline från Masterplan på jobbet idag. För att inte säga för mycket... Denna kvinna jag haft en fanclub för... vilken satkärring! Maken till otrevligt bemötande, och irrationellt riktad fustration över något jag säkert av henne skulle uppfattas för vanlig för att förstå, gjorde valet rätt enkelt... Fanclub? Vilken fanclub...? *stängd* Så. Vad härligt det är att sopa folk under mattan. Jag är för snäll för sånt. Oftast. Men människor med total avsaknad av ödmjukhet har en förmåga att få mig ordentligt... uppretad.

Nu ska det smörjas krås med messmör och macka (veckans nyupptäkt). Sedan blir det natten.

//Tjipp.

Bakis.

Bakis.

Kände mig rätt slö igår kväll. Alex, Alexa, Robert och ...Typ Alex granne bjöd på förfest, Satt och drog några bärs lyssnade på musica och trivdes. Alexas bröst är alltid trevliga att klämma på, hon är en god människa. Just när det visat sig att Alex granne vare betydligt mer hetro än vad vi andra trott, var det dags att dra sig mot tuben. Väl nere vid perrongen lyckas jag pricka att trampa i en enorm hundskit, stor som island ungefär, med vita skinnpjucks. Hur fan jag kunde missa att den låg där kan inte ens förklaras med alkohol, då intaget av detta medel endast hade bestått av tre halvlitersmått så långt. Efter en del svärande, filmades en härlig beatbox in på mobilen påväg in till stan, anlände lagomt sent till Torget där vi skulle hämta upp ännu ett offer att dra till Lino, rätt trevlig Hiphop kille med ännu mer ölsinne som kommenterade mina nyinköpta minitavlor, olja målade på duk, med "snygga ölglasunderlägg.." senare under kvällen...

Varit rätt bakis idag, Tog en sväng till Ekerö och hjälpte med glada tillrop Tim som demonterade en gammal folkamotor. Energin tog slut, och det bev pizza cigg och tv resten av kvällen. I morgon blir det filmpremiär att gå på, lyckades muta till mig några biljetter mot några gamla fälgar och nåt mer, vad det nu var.. Tilltugg ska det bjudas på...

Tjipp.

Love is just a blodsport

Det är titeln på låten jag just nu skulle vilja höra på. Dock är det kört, då ljudet på burken slutat funka. Jag får nöja mig med min gamla hederliga rörradio. Den har aldrig svikit mig, sedan den dagen jag fann den i en container vid 16 års ålder i arvika. Vacker i träfaner, och tangenter, utan några jävla toutchknappar av usel kvalitet. The 50ś is the chit.

Dagen har bestått av att koppla kablar i min vän Görgens gamla Citroen BX som dramatiskt hade fått för sig att börja brinna en morgon med barnen i baksätet, redan stressade inför sitt dagliga dagisbesök. Dock var det inte lika illa som han för mig först hade beskrivit det, och det hela var avhjälpt under dagen. Blev bjuden på lunch, med en härlig äppelpaj som efterätt. Fan vad jag älskar paj...

Borde plocka och städa undan lite här hemma, men FamilyGuy lyckas ju pricka in sina sändningstider var jävla gång som jag kommer till denna insikt. Kanske är det förnekelse över att jag är (som tidigare nämt) lat.

Man kanske skulle ta sig en sväng på krogen ändå. Blir rätt långt mellan gångerna numer. Jag är ju fan livrädd för att bli full, dels för att jag blir så sjuk dagen efter, dels för att jag... inte brukar, men det har hänt att jag vaknat i lite obekväma situationer om man säger så. Jag går ju ut för att ha kul, men lyckas ju lik förbannat bli uppraggad på ett eller annat sätt. Korkat, med tanke på att jag kommit till insikten att jag faktiskt gillar att vara singel, och inte alls vill träffa någon för varken det ena eller andra. Jag får hålla mig nykter..

Nej, nu ska jag slänga på kaffepannan, och ta mig ett bad. Kanske åker man iväg på den där förfesten ändå. skulle komma dit lite chysst folk jag gillar.

Kram kram.