Nytt år, nya tankar och 30-årskris. Kanske inte en kris, men det känns lite som ett nytt medvetande. Som att man faktiskt tillslut blev vuxen, och insikten om vad man bör prioritera i livet plötsligt daskar till en i bakhuvudet, och faktiskt har ett och annat vettigt att säga. Att man kanske inte bör gå runt och älta gammalt, utan leva för dagen, och för framtiden. Och försöka låta bli att påverkas av tidigare motgångar i livet. Som den lärde en gång sa, "man lär av sina misstag" och mitt störta misstag i livet är nog att jag låtit motgångar påverka mig för negativt. Kan det vara så att det just är sådana insikter som gör att man kan kalla sig vuxen? Men ändå trivas med att vara vällustigt barnslig ibland, sjunga högt på gatan, dansa loss på sin arbetsplats, hitta på hyss..? Känner mig nog helt enkelt säkrare på mig själv än vad jag någonsin gjort förr. Inte på ett odrägligt sätt. Utan just mer insiktsfullt.

Annars är jag mest less på vintern just nu. Satt tidigare idag på jobbet, och lät solen värma ansiktet lite på baksidan. Man får ändå känslan av att varmare väder och ljusare dagar är på gång. Något jag är tacksam för. Något jag behöver.